Menu:

Texter

Det kommer mera!

Slutet på historien

Sveriges television utlyste en skrivartävling - Slutet på historien. Svenska folket visade sig vara fullt av lycksökare.

Tänk att få vara med i televisionen för en sådan ädel sak som att ha skrivit en novell, eller åtminstone slutet, tänkte de, folket.

Kapten Rusk fattade hammare och mejsel och karvade ut ett fulländat slut på parketten i vardagsrummet. Han fotograferade mästerverket med en välbeställd kamrats nyinköpta digitala systemkamera, skrev ut det på kamratens trilskande bläckstråleskrivare och fjäskade för postverket genom att skicka det med express på sista utsatt dag.

Medan han väntade på att få åka till huvudstaden lät han skägget växa och svor på att han skulle fläta ihop det med sin något lägre belägna krulliga kroppsbehåring om han inte blev uttagen. Föga visste han vid denna tidpunkt att det i den slutliga juryn skulle sitta en gosse med ett skägg så imponerande att Herr Rusk av ren avundsjuka skulle ge bort sin bästa kaptensmössa för att få se det brinna upp, gärna på bästa sändningstid.

Nåväl. De som följde svt's slutet på historien vet att det aldrig dök upp någon kapten i rutan. Vår sångfågel kom inte förbi den första utsållningen som tydligtvis utfördes av amatörer. När de utvalda bidragen tillslut lades ut på det världsomspännande spindelnätet, kunde han till sin förtvivlan se att det som programledaren Karin Magnusson så glatt påstod - att det bästa bidraget skulle vinna - var rent och skärt önsketänkande. Det han fick plåga sina trötta ögon med var nämligen ett antal banala, fantasilösa och dåligt skrivna novellslut.

Vår kapten tror betydligt mer än så om vårt svenska folk och alltså måste något ha fallerat på vägen. Kan det varit posten, Sveriges television, eller endast juryns högt aktade objektivitet som visade sig vara subjektiv?
Svaret på detta får vi aldrig veta så låt oss inte deppa.

Om nu ovanstående rader inte emottages som en sanning utom varje tvivel, kan man här intill läsa det novellslut - till novellbörjan Kontrollera allt. Radera. av Jonas Hassen Khemiri - som strängbändaren Kapten Rusk likt en stenåldersman hackade ut i finparketten mitt under den värsta pollenanstormningen våren tjugohundrasju, och själv bedöma.
Och varför inte läsa början först, om du kan hitta den i cyberrymden. Men slutet är bättre.

ps Vår estradör fick gå runt likt Valfrid Lindeman, som ju allt som oftast knäppte ihop västen med gylfen, fram till det tredje delen av tv-serien då en slö hushållssax löste honom från konsekvenserna av löftet, sedan var han glad ända fram till jul. ds